Smidestips

Mönstervällning, normalisering, härdning och anlöpning

Det går bra att mönstervälla “för hand” bara man använder mindre bitar. Dom som använder press och maskinhammare brukar köra på 30-40mm bredder, från 100-250mm långa i stackar om 10 bitar , för att minska materialförlusten och urkolningen.

Kör man för hand kan man ta bitar med 20mm bredd och längder på 10-12.5mm. En stack på 3-4 bitar blir 10-12mm hög och det brukar vara hanterbart att smida ut för hand, dra ut, vika ihop, dra ut, (vrida, snurra etc) tills önskat antal lager och mönster.
Innan härdning är det Väldigt viktigt att du normaliserar, gärna 3-4 gånger för att minska spänningarna.

Etsning

Etsning finns det väldigt många olika sätt att göra.Vissa använder i koncentrerad järnklorid, andra väldigt utspädd. Mer koncentrerat innebär att mer metall försvinner vid etsningen. Svagare koncentration får fram mönster utan att så mycket metall försvinner. Stark lösning får man nog säga att det är upp till 1:3. Temperaturen påverkar effekten påtagligt. Ju varmare desto mer aggressiv. Vissa vill att mönstret ska kännas, dvs grovt etsat, vissa vill endast etsa så att kontrasten syns, men inte mer.
Så etsningen blir olika beroende på koncentration, tid och temperatur.
Om man etsar för koncentrerat så kommer det även att äta lite på nickelstålet, så vid dessa två stålsorter skulle jag testa mellan 1:3-1:8.
Väldigt viktigt att man använder tex aceton för att få bort all form av fett innan etsning.
Det fungerar att neutralisera under rinnande vatten, eller en lösning med bikarbonat och vatten. 
Kom ihåg att järnklorid kan färja många material, som porslin, om man inte sköljer av direkt.
Fönsterputs i Sverige verkar inte lägre innehålla ammoniak, som neutraliserar, så bikarbonat är att rekomendera.

Härdning

När du smitt fram önskad form ska bladet  normaliseras för att ta bort spänningar. Glödga bladet till orange och låt svalna i luft. Upprepa 3 gånger. Grovslipa formen, men gör inte eggen tunnare än 2mm.
Nu är det dags att härda. Värm åter till orange. Du kan testa om temperaturen är ungefär rätt genom att kontrollera med en magnet om stålet magnetiskt.
När stålet upphör att vara magnetiskt se börjar det närma sig rätt temperatur, men det skiljer en del mellan olika stålsorter. Se till att bladet har samma kullör över hela bladet (samma ton av orange. Det här kräver lite övning). Doppa bladet omedelbart i tex rapsolja som håller ca 70 grader celsius, eller bättre, en riktig härdolja. Håll bladet i rörelse i oljan ca 15-20 sek minst. Nu är det dags att slipa, fila, putsa bladet till slutfinnish
Nästa steg är att anlöpa bladet. Det gör du genom att lägga bladet i en vanlig ugn. Ca 200-230 grader i en timme, låt svalna tills du knappt kan hålla bladet och upprepa. För att veta att temperaturen är rätt kan man slipa fram lite blankt stål på bladet. Stålet kommer att ändra färg från ca 180 grader. Beroende på stålsort och användningsområde kan anlöpningstemperaturen vara högre. Att anlöpa ett knivblad längre än 1 timme åt gången har väldigt liten effekt, så anlöp istället flera gånger, eller öka temperaturen lite. Anlöper man vid för låg temperatur blir stålet sprött och spricker lätt, vid för hög temperatur blir det för mjukt och tappar skärpan väldigt fort. Beroende på användningsområde på en kniv kan hårdheten variera från ca 55HRC uppemot 63HRC. Det kan man mäta med tex en viss typ av testfilar.

Om du har tips om allt som rör smide så släng iväg ett mejl, så lägger jag in informationen här ovan. 

Artikel tillagd till varukorg.
0 artiklar - 0.00 kr